Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
intet annat språk än kokboken. Alla som jag i några och
tjugu år ätit med eller bjudit snus, måste idag äta och
snusa med mig. De fleste af dem har jag aldrig kunnat
tåla: lika godt, middagen är den rätta försoningens
hemlighet. Det är dock ingalunda slutet, det är endast början
till den rätta jämmern: ty under de två månader jag ännu
har att dväljas i Lund vet jag att tacksamheten bryter
ut i skinkor och pastejer nästan dagligen. Gud gifve blott
min mage står ut med alla dessa ömhetsbetygelser! I forna
dar, och så länge det roade mig att dricka, var ändå ett
sådant lif drägligt: men nu vet jag icke huru det skall gå.
Men se — der kommer redan den första, det vill säga
den hungrigaste vännen, och styrer kosan rakt till
vänskapens tempel — till smörgåsbordet. Jag måste således
vända mig från den sjuka vännen till den slukande. Gud
gifve du hade hans aptil! Farväl, blif snart frisk, men
skrif icke förr till mig eller någon annan, ulan låt skrifva.
Jag vill be Friherrinnan att likaledes föreskrifva dig en
dylik regime. Framför min vördand för Grefvinnan De Geer
och Fru Åkerhielm. Min hustru ber på det hjertligasle
helsa dig. Hon vill, liksom jag, ej höra omtalas några
dödsbetraktelser från dig.
Din
Vän
Tegnér.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
