Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter måst intaga sängen. Dylika tillfälligheter äro vid hennes
år högst vådliga, och de underrättelser jag hade med sista
post voro högst oroande. I dag hade jag allsintet bref från
Vermland. Betyder det förbättring eller döden? Jag anar
det värsta. Ack! jag hade så säkert föresatt mig att i
sommar på uppresa till Sthlm ta vägen om Vermland. Nu
kommer jag kanske för sent. Hvari jag ser mig om är intet
annat än skilsmessa och sorg. Hade jag endast ett hjerta af
stål eller bly, som de flesta, en bassin för det döda hafvet!
Jag har i dessa dar genomgått, större delen af mina
papper. Det är obegripligt huru mycket dumheter en menniska
kan skrifva. Läkare påstå att menniskokroppen hvart
tionde år är alldeles förnyad: men själen undergår, tänker
jag, äfven samma förändring och ännu hastigare. I begge
afseenden är det väl möjligt att förändringen är en
försämring: men besynnerligt är det likväl att veta med sig sjelf
att man är den samme och ändå har så olika åsigter af
menniskolifvet. Jag blir spökrädd när min egen gestalt
— från fordom — så der träder framför mig med främmande
drag dem jag gerna ville taga för en annans, för alldeles
obekanta. Tiden gör med oss hvad hon vill: men hon vill
sällan något godt.
Förlåt att jag skrifver så ofullständigt. En fora skall
afgå i morgon. Jag packar och packar, men det tar ändå
intet slut. En uppslamning af skräp har satt sig i alla mina
lådor, och jag måste använda både eld och vatten deremot.
Bolmeer ber om sin vördnad.
Ödmjukast
Tegnér.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
