Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Låt andra makter styra Sångens rike,
och andra stjernor herrska i det blå:
Vår tid gjort mycket, men ej än hans like,
hans art må falla, men hans namn skall stå,
och Sanningen uppå hans urna skrifver:
sin egen sångartid han var, och han förblifver. —
Den tiden är förbi, ty Mästarn hängde
i förtid sjelf sin gyllne lyra hän,
och Tänkarns syner Skaldens undanträngde,
100 och tröttad var han utaf dagens skrän.
Han ville tingens dolda urgrund spana.
Ack, Gud är den som vet, men menskan kan blott ana.
Hvem är som andas öfver stjerneringen?
Hur är vår vilja bunden, och dock fri?
Hvad ligger gömdt på botten utaf tingen?
Hvad bor i mörkret? — »Du skall bo deri
(en stämma sade), skenet dig bedrager,
i natten sitt och tänk: när den är slut, blir dager.»
Och lugn den blinde satt, inom sig sluten,
110 hans yttre verld var slocknad, men en ann,
en skönare, i tusen färger bruten,
ännu alltjemt för inre ögat brann.
Det finnes mycket som blott natten biktat,
och Milton, om han sett, sitt Paradis ej diktat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
