Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hur skönt att höra uti aftonstunden,
när porten till hans helgedom sprang opp,
den vises röst, af ingen fördom bunden,
om hvad vi varit och om sångens hopp!
Ack, sångens hopp ha svikit eller svika,
120 men rättvis var hans dom, och klar och mild tillika.
Åt tidens ande må ock han ha skattat,
en annan tids, i smak och tänkesätt;
men nämn mig skönhet, som han icke fattat,
nämn mig en storhet, som han ej gjort rätt.
Han lefde med två skilda sångarätter,
och mindes allt af dem, så när som oförrätter.
Men när han talte om sin Gustafs snille,
och om hans mildhet, om hans stora själ,
och hur han aldrig något annat ville
130 än landets ära, som är landets väl,
då steg en tår uti hans släckta öga,
den var en Konung värd som lefde för det höga.
Så satt han vakande uti den sena,
den långa natten, tålig dock och blid.
Hans vänner gingo, han stod qvar allena,
en ärestod på grafven af sin tid.
Med blottadt hufvud stod ett yngre slägte,
och såg till stoden opp hvars fot det knappast räckte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
