Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tyskarna äro atl jemföra med Caspiska haf vet, som
upptar en mängd floder, men ej har något utlopp, utan allt
dunstar bort i dimma.
*
Lord Byron nyltjar så till sägandes slående Caracterer.
Child Harold, The Corsar, Lara, Manfred äro endast särskilta
namn på samma sak. Äfven i uppfinnande af situationer
är han fattig. Någon ting obetydligare i afseende på
in-vention än Beppo och Parisina kan man ej lätt läsa. Men
hans styrka ligger i framställningen och utmålningen som
är verkel. poetisk och full af energie.
*
Man klandrar Äreminnet öfver Linné för dess dogmatiska,
vettenskapliga ton. Men en vettenskapsman som L. är
sjelf blott en afhandling, en dogmatisk digression i
Verlds-historien. Hans äreminne kan ej heller antaga någon annan
ton.
*
Af alla Byrons Poémer är väl in tel svagare och
obetydligare än hans Tragedi: The doge of Venice. Om jag
undantar Falieris lyriska förbannelser öfver Venedig i sista acten,
finnes der knappast någon scen som är öfver medelmåttan.
B:s brist på uppfinning då frågan var om caracterer och
situationer borde för alltid ha afhållit honom från det
Dramatiska. Hans hela poetiska kraft var egoistisk Lyrik.
Hans poetiska djup är ingen ting annat än den Volcaniska
afgrunden af hans eget väsende, der djeflarna (efter hans
åsigt det menskliga öfverhusets Lorder och Pairer) drifva
sitt spel och debattera i de blå svafvellågorna. —
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
