Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra lärosalar. Vi vilja ej begagna en frihet som härtill
skulle bidraga, en lärofrihet som användes för att icke lära
livad som dock framför annat regelbinder, sammanhåller
och bildar det unga sinnet.––––––
Det gifves slutligen äfven en annan omständighet som
talar emot lärofriheten. Den skulle nemligen införa ett
system af undantag inom Skolan, menliga i sina verkningar
och oriktiga i sin grundsats. Erfarenheten har länge lärt
att fritagelser från ett eller flere läroämnen i allmänhet
äro skadliga och nästan alltid förfela sin afsigt. De
fri-tagna förblifva naturligtvis okunniga i livad de ej lära,
men de hinna också sällan längre än de öfriga i hvad som
gemensamt blifvit föredraget. Deras fritimmar äro således
förlorade timmar, och läraren kan ej ansvara för huru de
blifvit använda hemma. Således förminskas kunskapens
omfång, utan att den vinner i djup eller grundlighet. —
Men sådana undantag äro äfven, och detta är väsendtligare,
i sin grundsats felaktiga. Ty hvilket är det inre moraliska
band som sammanhåller Skolan? Otvifvelaktigt
undervisningens gemensamhet, kamratskap i allt, äfven i läroämnen.
Den som är undantagen i något blir alltid mer eller mindre
främmande för de öfriga, han har ett intresse mindre än
de att bevaka, en omsorg mindre att bära, en framgång
mindre att hoppas. Skolan är en Stat i smått, grundad
på fullkomlig jemlikhet, liksom sällskapet på ett skepp,
eller vid en helsobrunn. Den som der söndrar sig från
någon eller i något, han stör derigenom nöjet och trefnaden
för alla. Det är också på en sådan gemenskap som
möjligheten grundar sig af all täflan. Men täflan är Skolans
gode Genius, den gamle Hesiodus kallade henne med rätta
för en ayafb], en god, en helsosam oenighet. Bryter
man alltså denna gemensamhet då söndersliter man med
detsamma det fastaste, det innersta, det naturligaste sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
