Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anette Hofverberg, en ung prästdotter, vistades i biskopshuset,
som också den lilla Mina Kinberg, dotter till de nedan under n. 25
omtalade, dä synes ha gästat.
Om Nils Trolle och Tegnérs dikt öfver honom se ofvan kommentaren
till s. 20 samt brefvet n. 25.
Biskopinnan Helena Fa*e. f. Billberg (från Bleking, jfr om detta
landskaps skönhet nyss citerade bref n. 25), hade omfattat Tegnér
och hans f .milj med det största intresse (jfr Dikterna till henne och
kommentarerna därtill i denna nppl. bd. tII och V). hfter sin flyttning
från Lund skref Tegnér följande tre bref till henne, hvarur utdrag här
må införas (då de uteglömts i förra bandet):
Tufvan d. 29 Maj 1826.
När man har så mycket att tacka för som jag. borde man åtminstone
ha bättre om tid än som hittills blifvit mig förunnad efter min upplwjelse
till Smålänning. Mångårig vänskap för mig och de mina, en moders
ömma vishet, och en systers öppna förtrolighet, ett umgänge så
okonst-ladt och gladt att man ej rätt värderar det innan man saknar det,
ett öfverseende som stärk.e den svage och hejdade den öfverbrusande
— detta är allt saker som väl kunde förtjena en annan tacksägelse än
jag här, stundeligen belägrad af prester och andra Scholgossar, har
tillfälie att aflägga. Skrif emedlertid denna uraktlåtenhet på
tillfällighetens, icke på mitt hjertas räkning. Var tvertom öfvertygad att
det, så länge det ännu klappar, gömmer minnet af en godhet, en
tillgifvenhet som utgör icke blott mitt lifs glädje, utan äfven mitt lifs
ära. Denna och några fä andra personers hågkomst är den rikedom
jag samlat under mitt 27 åriga vistande i Lund. och den jag hoppas
ingen skall betaga mig. Jag vill svepas deri när jag en gång ligger i
min graf: det skall bli den skönaste inscriptionen på plåten som pryder
min likkista. Ack! ett namn berömdt i dag, och i morgon förgätet
eller smädadt är litet för ögonblicket, oeh intet för framtiden: men
goda menniskors tillgifvenhet bakamerar hjertat och bevarar det för
förruttnelse, så vidt annars ett poetiskt, ett hysteriskt, ett misskändt
hjerta kan bevaras derföre. Det är möjligt att ja<j missförstått mångas:
men säkert är det att mitt blifvit missförstådt, helst af dem för hvilka
jag öppnadt det, af dem som lättast kunnat och bordt fatta det: men
jag är både glad och högmodig att jag bibehållit och framdeles hoppas
att bibehålla Biskopinnan Faxes tillgifvenhet och förtroende. Svik
mig icke i detta hopp: jag tål ej flere förluster i det atseendet.
Anna har förmodeligen skrifvit om våra obetydliga reseäfventyr och
de triviala öden som sedermera mött oss i detta främmande land.
Dock är det egenteligen menniskorna som äro och bli mig främmande:
landet är rätt vackert, och dermed har jag. som en älskare af det vackra
i allmänhet, snart gjort förtrolig bekantskap. Turvan i synnerhet
ligger rätt väl emellan ett par sjöar, af hvilka den ena i synnerhet är
lyrisk, full af vikar och allehanda digressioner, ett litet Pindariskt Ode
med klippor och löfskog i marginalen. Jag kan här hela sommarn när
som helst fira Lnfliyddunes högtid; ty hvart jag vänder mig sta björk
och al, och bok och ek, som ett gladt närvarande för mina ögon: på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
