Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock — mycket är af grafvarna att lära,
af deras helst som hvila der i ära,
ty allt hvad menskan här sitt värde gaf,
förspridt i lifvet, samlas på dess graf.
Det bästa, huru obemärkt det finnes,
det tecknar Saknaden sig der till minnes,
och månget drag som undföll nyss vår blick
står fram ur mullen i förklaradt skick.
O qvinnans värde, tyst och blygt och stilla,
högt i det stora, älskvärdt i det lilla!
Som Våren oförmärkt klär lunden grön,
som blomstren dofta, som en hjertlig bön
med slutna läppar genom himlen färdas,
så qvinnans handling är, den dyrkansvärdas.
Hvad godt hon gör är döfstumt, torget hör
ej hennes pris, men troget som han bör
Barmhertighetens tysta Engel håller
välsignelsernas himlaprotokoller.
Den Gud hon tror på bor i hennes bröst,
hon fruktar ej, men lyder dock hans röst,
ty hennes är all kärlek under månen
och utan moder fanns ej Gudasonen.
Sig sjelf, sitt nöje, hvad hans ära rör
det älskar mannen, offrar allt derför,
men qvinnan offrar ej för någotdera,
för honom blott sig sjelf, och det är mera.
Hon skådar verlden med hans ögonpar,
hon andas med hans lungor, hon erfar
för hans skuld alla modershjertats under
jemväl för den som aldrig låg derunder,
och hennes känsla liknar harpans ton,
så länge Mästarn vill det klingar hon.
Det ges en glädje som är qvinnan egen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
