Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Stenbro hult.
Den 2 Juni 1833.
Herren är i sitt helga Tempel. Med denna tanka tröstade
sig David, när han förföljdes af sina ovänner, och i
helgedomen sökte en fristad för de jordiska bekymren. Med
denna tanke tröstar sig ännu i dag en hvar, som känner
behofvet af en tillflyktsort der han i ostörd ro kan
förgäta lifvets vedermöda och upplyfta sitt sinne till det
högsta, till sin Skapare. För en hvar sådan är det en glädje
att tänka sig liksom närmare till Gud, att känna sig
liksom mindre aflägsen från den eviga Barmhertigheten. Det
lugnar och tröstar oss alla när vi veta att blott en
mensklig beskyddare är när, vi sluta oss gerna intill den
mäktige och ställa oss med gladt mod i skuggan af hans sköld.
Huru mycket mera då Beskyddaren är den allsmäktige,
som har satt himlen till sin stol, och jorden till sin fotapall?
(Es. 66.) Huru tröstefullt att få nalkas honom, som känner
vår nöd, oeh håller räkning med vårt lidande! Oeh äfven i
glädjens dagar, huru skönt att veta hvar man kan finna det
Godas Gifvare, och få besöka honom i hans gårdar, och få
tacka honom i hans helgedom! Sannerliga, det är en
tröste-full tanka för oss alla att Herren är i sitt helga Tempel.
Orden läsas i Davids 11 Ps. 4 v.
Men hvad vill det egenteligen säga att Herren är i sitt
Tempel? Är icke Gud närvarande öfver allt i sin
skapelse, liksom själen och lif skraften äro öfver allt i mennisko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
