Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kroppen? Är (let icke hans Ande som lifvar och
upprätthåller det hela? Och förutsätter icke detta att han måste
osynlig vara till hands öfver allt i hvarje del af sin verld,
i den största som den minsta? Är det icke han som rör
himlakropparne, hvilka flyga i den ändlösa rymden,
äfven så väl som masken som krälar på sitt blad? Till dessa
föreställningar om Guds väsende leder oss redan det
naturliga ljuset; och de heliga skrifterna stadfästa dem på
mångfaldiga ställen. Är jag icke en Gud den hårdt när är,
och icke en Gud then fjerran är? Är icke jag den som
uppfyller himmel och jord, säger Herren, hos Jeremias. (Jeremias
23: 23.) Hvart skall jag gå för din Anda, sjunger David
(Ps. 139: 7), och hvart skall jag fly för ditt anlete? Fore jag
upp i himlen så är thu ther, bäddade jag åt mig i afgrunden,
så äst du ock där. Toge jag morgonrodnadens vingar och
blef ve ytterst i hofvet, så skulle dock din hand der föra mig
och din högra hand der hålla mig. — Huru skall nu denna
tanka om en allestädes närvarande Gud kunna förenas
med den att han bor i ett Tempel? Himlarne och alla
himlars himmel kunna icke begripa honom (II Chronic. 6:18): huru
skulle han kunna rymmas inom husets väggar, uppförda
af menniskohand? Hvad är det då för ett hus, heter det hos
Esaias (Es. 66: 1.), hvad är det för ett hus I mig bygga viljen?
Eller hvar är det rummet der jag hvila skall?
I sanning, vore här fråga om en naturlig och vanlig
närvarelse, föreställde vi oss att Gud bor i sitt Tempel,
liksom en menniska bor i sitt hus, så vore en sådan
föreställning både vidskeplig och orimlig. Dock — detta är
icke heller meningen hos någon tänkande christen. Men det
gifves stunder i menskliga lifvet, då vi känna oss ädlare,
bättre, mera rörde, mera upplyfta från jorden, än annars,
heliga, andäktiga, saliga stunder, då den eviga nåden
uppvärmer ett menniskobröst, och himlen öppnar sig för oss,
— 145 -
10— 2’211 -’J. Tegnér Sam t. skri fler. 7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
