Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skovärdets elementarstudier. — Eller söka kanske de unga
en bättre och lättare bergning? Då bedraga de sig mycket;
ty behofven stiga med samhällsklasserna. Staten är
fattig och lönar sina tjenare i allmänhet under, men ej öfver
nödtorft. I vårt land blir ingen Embetsman rik: de fleste
lefva i näringsomsorger och dö med skulder. — Eller
kanhända slutligen att de söka ära? Ack den rätta äran är ju
ieke bunden vid något Riksstånd, hon sitter ej utanpå
menniskan, utan invertes, hon bor likså ofta i skuggan, som i
solskenet på höjderna, der går, eller kunde åtminstone gå,
mycken verklig ära vid plogen. Min far var en bondeson;
gifve Gud att han aldrig öfvergifvit sin faders yrke, jag
skulle ej ha öfvergifvit hans. De obemärkta lösa lifvets
gåta bäst, och glömskan är de lyckligas gudomlighet.
Det gifves dessutom en annan omständighet, som i
våra dagar sprider ett särskilt obehag öfver
embetsmanna-lifvet. De stora tvistefrågorna dela allas sinnen, de äro
det gemensamma samtalsämnet, käbblet går igenom
nationen, och äfven den fredligaste får ej vara i fred. Det
är detta som man, med ett eget namn, kallar för det
konstitutionella lifvets utveckling. Vår tid tillåter ingen
neutralitet, meningarna stå öfver allt slagfärdiga emot
hvarandra, en hvar måste hissa flagg och visa sina färger i stormen.
En embetsman nu tillhör det offentliga lifvet; om han icke
är, eller åtminstone ej vill synas alltför obetydlig, så
måste han framför andra uttala sin tanke. I en tid då allt är
parti, måste han sluta sig till ettdera: men hvilketdera
har rätt, eller åtminstone hvilketdera blir det rådande?
Det berättas, (om jag mins rätt, hos Plutarchus), att i
Sparta, när meningarne voro delade och omröstning skulle
ske; så skilj de sig folket i två hopar oeh uppgåfvo ett rop.
Det ropet som hördes längst och starkast utgjorde den
segrande meningen. Jag fruktar det är på samma sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
