Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos oss: det är ropet som segrar; och i sådant fall vela
vi alla på hvilkendera sidan de störste skrikhalsarne
befinna sig. Men klappar det i ditt bröst ett Svenskt hjerta,
som ännu ej är uppfrätt af dagens kräfta; tycker du att
Svensk man dock borde ha någon vördnad, något förtroende
för Svensk Konung; tycker du att Sverges historia, när
den varit som bäst, för det mesta varit Sverges
Konungasaga; tycker du Kungen dock icke gerna skulle vilja äta
opp sitt eget folk, som man nu alltjemt låter oss förstå
om honom; tycker du att landets högsta angelägenheter
dock torde hvila säkrare i konungsliga än i
kannstöpare-händer; tycker du att statens högsta embetsmän, som
stå thronen närmast, dock icke borde mästras som felande
skolgossar, utan, om de misstaga sig, klandras åtminstone
med anständighet: — tycker du detta eller något dylikt,
och låter du äfven märka det, som du svårligen kan undvika,
då är du en servil, en lycksökare, en förrädare af folkets
sak. Och då falla de store männen öfver dig,
mennisko-slägtets lycksaliggörare, verldens förbättrare, frihetens
och ljusets ordförande på jorden, hvilkas tidningsblad äro
idel sibyllinska blad, fullskrifna med gudasvar. Aeolus
hade vädret i en säck: och på samma sätt ha äfven desse
tidsandan i sin skinnsäck, och släppa ut så mycket väder
deraf som de behaga. Det kan icke nekas att de, som tiden
nu är, hafva eller haft ett stort inflytande. De äro
vindspelen, som häfva de rå massorna, de äro rökelsekaren,
som sprida popularitetens söta lukt, de äro
allmoseutde-larne (les Aumoniers) af dagens odödlighet, som dock för
det mesta är glömd i morgon. Det ligger, helst för fåfänga
sinnen, en obegriplig förtrollningskraft i folkgunsten,
huru ombytlig, huru lumpen den än må vara; och jag har känt
embetsmän, äfven högre, äfven utmärkte män, som dock
darrat för dessa opinionsmänglare. Det är sant, de skäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
