Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är den så gammal som menniskobildningen och äldre än
Christendomen. Det blir allt mer och mer min
öfvertygelse att denna tvist icke kan biläggas så länge vi stå qvar
på den blotta förstånds- eller reflexionspunkten (ehuru
farligt det är att äfventyra den) och der Rationalismen
har en gifven öfvervigt. Derföre bör i min tanka all
uppmärksamhet fästas på den nya
philosophiskt-panthei-stiska riktning Vettenskapen tagit, och som uppenbarligen
ar ett försök att i en högre enhet förlika de begge
motsatserna, följakteligen har en irenisk syftning. Huruvida
detta kan lyckas blir en annan fråga. De Wette som
bildar öfvergången har man icke gjort full rättvisa. Det är
en lycklig tanka att upplösa några af våra hårdaste
Dogmer i Symboler; men hans Friesiska filosofi och hans
esthe-tiska Idéer använda på Religion äro mig åtminstone
alltför dunkla. Hårdsmält är det äfven att se Martheineke ur
det Hegelska Förnuftet (i första Upplagan var det det
Schellingska som nu fått afsked) deducera icke blott
Christendomen, utan äfven alla de dialectiska finheterna i
Formula Concordiae. På detta sätt blir Dogmatiken ingenting
annat än en bilaga till det filosofiska Systemet för dagen,
saknar derigenom allt fast fundament och upphör att vara
en sjelfständig Lärobyggnad. Schleijermacher affecterar
att vara oberoende af all slags filosofi, och hans anhängare
upprepa det oupphörligen: »sed non ego credulus illis».
Åtminstone kan jag i den oerhörda dunkelheten af hans
System ej finna någon annan ledtråd än den pantheistiska
föreställningen att vårt religiösa medvetande är enahanda
med Guds väsen i menniskan, eller Guds sjelfmedvetande.
Ur denna sats åter förklarar sig det mesta, ehuru mörker
ändå mer än tillräckligt blir qvar. Att han rentaf nekar
den hel. Andes personlighet, Döpelsens nödvändighet,
Djefvulens existens o. s. v. lägger jag honom icke till last:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
