Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och slägtingar i Stockholm kringföra om min fullkomligt
återstälda helsa och lynne, och naturligtvis skulle ingen
heldre än jag tro på deras sannfärdighet. Men verkeliga
förhållandet, hvaröfver svårligen kan ges någon
kompetentare domare än jag sjelf, är icke sådant. Jag hade i höstas
kort efter min återkomst ett nytt anfall ar min gamla
sjukdom, visserligen lindrigare än de förra, men
tillräckligt för att bevisa att det onda ännu är qvar och att
således min resa varit fåfäng. Det är förlåtligt om denna
öfvertygelse verkar på mitt lynne äfven då jag, såsom nu
på några månader, ej kan klaga öfver något kroppsligt
lidande. Denna förstämdhet och nedslagenhet hör
dessutom just till alla lefversjukdomar och är ett af deras
hufvudsakligaste och plågsammaste symptomer.
Visserligen kan du ha skäl att anse allt detta såsom en småsak,
i jemförelse med ditt lidande, hvilket jag med innersta
deltagande beklagar. Svärdet sårar, stundom till döds:
men ständiga knappnålsstyng såra också och leda, om också
långsammare till samma mål. Du har dock det hopp att
med en bättre årstid få någon lindring: men jag har nu
mera intet hopp sedan hvarken Carlsbad eller diet vilja
hjelpa. Konsten att dö studerar äfven jag: men i detta
som i andra studier blir jag mycket efter dig. Våra
husliga förhållanden äro också olika och många band som du
aldrig känt fästa mig vid lifvet. Att dö är, tänker jag,
ingenting: men att lefva utan egentligt lif, att känna sitt
interesse för hvad som egenteligen utgör lifvets värde
dagligen magra och aftyna, att känna sig efter hand nedsjunka
till den vanliga Trivialiteten som är lifvets släpmundering,
och alltjemt men fåfängt äflas att hjelpa sig opp igen,
liksom det sker i drömmen, med ett ord, att dagligen vara
med på sitt eget bättre väsendes begrafning: — detta är
mer, är värre än döden. Visserligen uppflammar då och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
