Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och står en gång ifrån förmultnad stam
föryngradt, skönare och luftigare fram.
I Män och qvinnor, samlade omkring migl
Jag viger Templets, viger grafvens stenar
till frid och hvila: kunde jag jemväl
till frid och hvila viga edra hjertan.
Der går en oro genom menskolifvet
som söndrar hjertat, läser fast vid jorden
dess större hälft, den andra vill till skyn.
Den söndringen kan endast Kyrkan hela.
Det var en tid, då hon det hela var,
hon är det helande ännu för slägtet.
Och derför gån med andakt i dess gårdar,
ty der är himlens tröskel. Läggen af
all verldens sorg som en försliten klädning,
oeh ställen själen hvitklädd framför Gud!
Det är ej Lärarns svaga röst allena,
ej Ordet ensamt som han Er förkunnar,
men ock derjämte Helgamannasamfund,
Gemensamheten, allt det storas moder,
och Bön, som lågar, Sång som sväller opp —
det allt rör hjertat eller lyfter tanken.
Ty Andakt smittar, liksom sorg oeh glädje,
och hvar Församlingen, i Herrans namn,
har trädt tillhopa, är han midt ibland dem,
och alla blott ett hjerta oeh en själ.
Det är den helige, den gode Anden,
som bor i kyrkan, sväfvar öfver landen,
oeh följer vandraren med tysta spår
välsignande, så länge som han får,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
