Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men dömde lindrigt om dess flärd ändå.
Det sköna endast uti dikt och toner
förtjuste henne, och bland Sångens throner
der voro få hon ej sin hyllning gaf,
och icke blott de nya, men de gamla
som stå ännu och ej så hastigt ramla.
Ty Snillet vet dock ingen dopbok af,
sjelft uppenbarelse, till Gud en ledning, ’
ej Biskopskräckla, men en trolldomsstaf,
och hvar Apollo är och blir en hedning.
Det sköna språket, lika rikt bestämdt
för Maros ljufhet och Horatii skämt
som för de afgrundsdjupa Romartankar,
der Tacitus i stormen fäller ankar,
en skald till fots som qvad, fast prosa blott,
sin mörka tids sublima sagobrott,
det språk som nu knappt af de lärde kännes,
det klassiska, det blef i god tid hennes,
liksom de andra, der vår nya tid
sin oro pladdrar, med sig sjelf i strid.
Bland modets dockor, kanske modets spöken
hur lugn, hur mild satt vår Latinska Fröken,
och ingen märkte huru ömkansvärd
hon dagens bildning fann, och dagens flärd.
Med qvinligt sagtmod, att i fred få lefva,
det rättas vän, hon tålte dock det skefva.
Der låg en skatt i hennes rika själ
af djupa önskningar för allas väl,
jämväl de obetydligas, de lumpnas
de vissna sinnenas, de sammanskrumpnas.
Ack, vill du lefva med det ädla blott
till öknen gå, dit Eremiten gått.
Men öfvcrse, förlåta och fördraga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
