- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 8. 1836-1839 /
66

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ej veta den? Tar du bort visaren på urtaflan så gar väl
tiden ändå, men du vet ej livad han lider. Ingen tid räcker
till för den som ej passar på honom. Hans lif blir en kedja
af uppskof, försummelse och oreda, och han kommer alltid
för sent — utom i sin graf. Denna sanning går lifvet och
alla dess yrken igenom; men i synnerhet gäller den för
skolan. Det är betydelsefullt att lagen för undervisningen
kallas för Skolordning. Det betecknar att ordning är dess
grund och yttersta villkor. Bristande ordning, försummelse,
slarf äro här skadligare än någorstädes, och det af flere
orsaker. Läroåret i Sverige är vida kortare än på något
annat ställe i Europa. Det upptar föga mer än hälften
af det borgerliga året: det öfriga är ferier, ofta lösdrifveri.
Det hör icke hit att utreda anledningarne till ett sådant i
bruk, och dess verkan på ungdomens bildning. Men under I
sådana förhållanden kan man åtminstone fordra af den I
nitiske läraren, att han ockrar med stunden. — En förlorad,
eller åtminstone mycket afkortad stund för undervisningen, I
är dock icke den enda, icke ens den största förlusten. Men I
den föreställningen, som genom lärarens efterdöme bildar
sig hos barnet, att den lid som han låter gå sig ur händerna, I
dock icke matte vara så vigtig, och att ordning och
nog-granhet kunna åsidosättas utan åtal, denna föreställning
anser jag för vida förderfligare. Menniskan är ett vanans
väsende, ofta dess slaf. Vänjer hon sig icke, redan i skolan, 1
vid ordning och skick och punktlighet, så öfvergifva henne
dessa genier vanligtvis för lifstiden. I krig beror segren
ofta på ett ögonblick: den som försummar det, förlorar
slaget. Ögonblicket är lyckans gudomlighet. Vänjen der-1
före de små, vänj en dem genom Er egen föresyn, att akta
på stunden, att värdera henne, alt gripa henne i de blixtran- I
de vingarne. Tron mig, ordning är halfva arbetet. Tappar I
du den, så tappar du ledstången på bryggan öfver tidens |

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:18:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/8/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free