Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyran. Det gifves ingen rangordning mellan skilda yrken.
Vi värdera de högre, men förakta ej derföre de lägre.
Dugligheten, i hvad sak som helst, är öfver all rang, liksom
Excellenserna. Fyller du din plats så är han ärofull, huru
ringa han än må aktas. Men det gör du ingenstädes om du
ej lägger din själ deruti, om du vacklar mellan arbete oeh
sysslolöshet, fuskar i lifvets mångslöjd, oeh tar på hand af
förströelsen innan din dagspenning är förtjent.
Det är egentligen för Er, I ynglingar, som nu afgån
från läroverket, som jag talat dessa ord öfver ett af tidens
svåraste lyten. Betrakten dem såsom en varning ibland
de många som I behöfven. Det tillhör er ålder att söka
lifvets oeh umgängets glädje. Söken den gerna, men
visliga. Det är med umgängets nöjen som med alla andra:
de stärka krafterna om de icke öfverreta dem, de förljufva
dagen om de ieke upptaga honom. Men den tid kan komma
dä I finnen Ert förtroende gäekadt, då falskhet oeh hyekel
lägga sina ormägg i Ert hjerta, oeh I vänden Er bort, om
icke med hat, dock med liknöjdhet ifrån dagens samqväm.
Lycklige ären I då om I märken att I kunnen umbära dem
oeh trifvas ensamme. Och hvarföre ensamme? Med
menniskor måste menniskan alltjemt umgås, men det är icke
alltid nödvändigt att det skall vara lefvande menniskor.
De store döde ha också en röst, oeh den som trifs i deras
sällskapskrets, saknar ej lätteligen mången annan. Det
är sant, I kunnen ej hafva, I fån kanske aldrig någon större
boksamling. Men det behöfs ieke heller. I håfven ju Mosen
oeh Profeterna, I håfven ju Johannes, kärlekens Apostel,
som låg vid sin mästares bröst, och kände der huru Gud
älskade verlden. Sagan berättar om honom, att när han
skulle dö, då lade han sig i en graf af blommor, och derifrån
flög hans blomstersjäl opp till den store Gudasonen, som
han haft sä kär. Det var en skön död efter en skön lefnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
