Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig Religion kunde vara en blott förståndssak. Men utan
mysterier är det svårt att inse hvad en Uppenbarelse skulle
uppenbara. Naturen har sådana, och kommer alltid att ha
dem, huru ock Naturvettenskaperna utbildas: hvarföre
skulle ej Andens dunkla djup äfven äga dem? Fästa vi oss,
till exempel, vid de tvenne, som äro hufvudsakliga i
Kyrko-systemet och som äfven förutsätta hvarandra, nemligen
Arfsynd och Försoning, så äro dessa visserligen
oförklarliga: men de förekomma dock som facta i allt menskligt
medvetande och gå derföre, ehuru under olika namn,
genom verldshistorien. Att det Onda finnes jemte det Goda
i ett menniskobröst nekar ingen. Hvad är dess ursprung?
Ariman, Satan, Kakodämon, Arfsynd, Radikalondt,
Sinnlighet: nämn det hur du vill. Nog af, det är der, och det
försvinner icke derigenom att det går bort ur de theologiska
kompendierna. Och Försoningen sedan; Den är ju
tydligen och har alltid varit ett behof för Ss-.Xoi £potoi, för
de arma dödlige, och jag känner intet folk på jorden,
som ej antagit en sådan, ehuru under olika former.
Kalla ödets mörka makter hur du vill, Moirer,
Par-cer, Nornor: Öfverallt väfva de lifvets dunkla väf, men
Öfverallt går också Försoningen som ett purpurinslag
derigenom. Och de Kristnas försoning, den rikaste, den friaste,
den tröstefullaste af alla, skulle hon vara förkastlig derför
att hon är den eviga kärlekens myster, och som sådan lika
oförklarlig som alla andra? Med ett ord, dessa mysterier
låta ej förjaga sig ur Religionen, derföre att de ej låta
förjaga sig ur menniskohjertat. Och det förnuft som jäfvar
dem, som tillvällar sig högsta domsrätten äfven i Trosmål,
ehuru det aldrig kan vara annat än subjektift, hvarigenom
bevisar det då sjelf sin osviklighet? Kanske derigenom att
dess Ordförande, Filosoferna, ifrån Thales ner till Hegel,
alltid börja med att förklara föregångarens förnuft för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
