- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 8. 1836-1839 /
233

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väsendes ankargrund och drifver redlös öfver vågen och
finner ingen hamn på de saligas öar.

Det är en sådan kyrka till hvars tjenst jag i dag
inviger Eder, I Bröder! Välkomna till det högsta och
vigti-gaste, men också det ansvarsfullaste kall på jorden! Ty
då andra måste ansvara för sin förvaltning inför lagen,
inför samtiden, och hvad som svårare är inför sitt eget
samvete, så måsten I derjemte ansvara inför Gud, hvars Ord
I förkunnen, hvars församling I vården, hvars salighets
skattmästare I ären. Det är ett svårt yrke, ty det går
genom idel försakelse och uppoffringar. I måsten alltjemt
ligga i krig med verlden och hvad verlden har kärast. I
måsten be henne utlefverera tidens fröjder mot en
invis-ning på evigheten. Och icke blott utom Er håfven I Er
fiende, äfven inom Er sitter han och lurar i Ert eget bröst,
I söner af samma tid, som I skolen bekämpa, I vägledare
från samma jord, som alltjemt vill dra Eder tillbaka! Måtte
derföre den Gud, som korat Eder till sitt värf, äfven gifva
Er kraft till dess utförande och rena Edra hjertan och
bevinga Er själ; ty »ingen far opp i himmelen, utan den som
for neder af himmelen».

De heliga skrifterna prisa ofta de frommes lycka och
visa, hur fromhet ger tröst i lifvet och salighet i döden.
Men hvem är from? Hvad är fromhet? Betrakta vi henne
i sitt förhållande till andra menniskor, så är hon idel
godhet, välvilja, öfverseende: hon misstänker intet, förargar
sig öfver intet, hatet är henne ett obekant språk, kärleken
är hennes modersmål. Hon går med öppna armar genom
lifvet, der sitter en dufva och kuttrar vid hennes hjerta,
der bo endast fridens ord på hennes läppar. Men
fromheten ser icke endast åt jorden och på sina likar, hon ser
äfven uppåt himmelen och till Gud. I detta fall kallas
hon gudsfruktan, gudadyrkan, religion; och som sådan är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:18:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/8/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free