- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 8. 1836-1839 /
234

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon beslägtad med mensklighetens ädlaste känslor, och
likväl skild från dem alla. Hon är beslägtad med känslan
för det sköna; ty Gud är äfven det skönas Gud, skapelsen
är hans dikt, som blommar i våren och gnistrar i
stjerne-hvalfvet och andas ömhet och förtjusning i ett älskande
hjerta. Skönheten är väl förgänglig, men det sköna är evigt
och ovanskligt, det är naturens högtidsdrägt, det är
andens kröningsmantel. Men just derföre är det mera form
än innehåll, det sköna är sken, men ett återsken från Gud.
Den fromme solar sig gerna i detta ljus och prisar honom,
från hvilken det kommer: men hans inre längtan uppfyller
det icke allena.

Vidare är fromheten beslägtad med sinnet för det
sanna, ty Gud är äfven sanningens Gud, och lögn och
falskhet finnas icke hos honom. Om det sköna ligger på ytan,
så ligger sanningen på botten af tingen, hon är deras
innersta grund och väsende. Derföre är den fromme öfver
allt och allestädes sannfärdig, det bor intet svek i hans
själ. Hon är genomskinlig som en molnfri sommardag, och
himmelens ljus ser tversigenom henne. Men sanningen,
lemnad åt sig sjelf, fäster sig uteslutande vid begreppet
och skjuter känslan åt sido, hon forskar och eftersinnar
och räknar, hon vill gerna mäta de frommas himmel, och
rita en landkarta öfver deras paradis. Derföre är kärlek
till sanningen allena icke ännu fromhet, ehuru hon ingår
deri och är nödvändig för dess väsende.

Och slutligen är fromheten äfvenväl beslägtad, och på
det närmaste, med känslan för det goda; ty Gud är
enkannerligen godhetens och barmhertighetens Gud;
mennisko-slägtet ligger som ett barn på hans arm och han gläder
sig som en fader glädes, när det går hans söner väl.
Godhet, välvilja, kärleksfullhet, de äro Guds bästa faddergåfva
till jorden, de utgöra hans väsendes rätta beläte ibland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:18:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/8/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free