Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K yr ko i no ig n ing i S o Iberg a.
Menar du att Herrans Ande år all borto? (Miclia 2: 7).
Så frågades det fordom hos profeten Micha; och sålunda
skulle vi väl ännu ofta vara frestade alt fråga, när vi se
Tiden och dess riktning, så väl i allmänhet som hos de
enskilte. Det tyckes på många ställen gå en helt annan
Ande genom verlden än Ilerrans Ande; en egennyttans,
en beräkningens, en Otrons Ande, som icke tror på något
annat än sig sjelf, icke söker något annat än sin egen
fördel, och lefver som om jorden vore vårt enda mål, och
himmelen icke till. En sådan tanke måste vara bedröflig
och nedslående för alla bättre sinnen. Ty livad är det
som försonar oss med det myckna lidandet i verlden, med
de olyckor som frän vaggan till grafven omhvärfva
men-niskoslägtet, hvad är det, om icke det hoppet att Gud,
ehuru pä vägar som synas oss obegripliga, dock slutligen
styr allt till det bästa och förer slägtet till ett högre, ett
ädlare mål? Försvinner den stjernan i Häfdernas natt,
o — hvem skulle ej då förtvifla, hvem ville ej då lägga
sig ner i sin graf och dö? Hvad skulle vi göra på jorden,
om Herrans Ande är all borta, är helt och hållet viken
derifrån?
Men — vore Herrans Ande all borta, huru kunde vi
då i dag stå i ett Tempel, färdigt att invigas till den
Andens dyrkan? Huru fyllde sig Templen rundtomkring,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
