Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru kom det sig att man ännu alltjemt böjer knä omkring
altarrunden? Huru kom det sig att ännu, här oeh der, mången
ädel känsla, mången helig rörelse klappar i
mennisko-bröst? Nej, nej: tiden är väl ond, den synes oss väl, oeh
med rätta, vara myeket sjunken, myeket bortkommen
från våra bättre Fäders frommare Tro, christeligare sinne,
saligare utsigten — men Herrans Ande är dock ännu icke
all borta, den lefver ännu i den christna Församlingen, och
äfven derutanför, den är ännu verksam i menskliga hjertan.
Christelige Åhörare! Att det hos oss finnes något mera
och ädlare än kroppen, att vi äro något annat och högre
än djur, försedda med lif och känsla, att vårt egenteliga
och yppersta väsende är något andeligt, något osynligt
och fritt och gudomligt: — detta tyckes vi ofta glömma,
och i synnerhet när allt går oss väl i det jordiska och
timliga. Häraf kommer det stora antalet af dem som, för att
nyttja Skriftens ord, äro kött, det vill säga som söka intet
annat än jordiskt nöje eller fördel, och anse sig föga
an-I norlunda än som ett slags klokare djur. Dåraktigt och
I fåfängt förekommer dem allt som öfverstiger sinnenas
fattning. Men derföre äro de också hjelplöse och utan tröst
så snart det jordiska begäret ej kan tillfridsställas, eller
1 de förlora det timliga goda, som ensamt utgjort deras glädje.
Just emot en sådan försoffning i det timliga, en sådan
för-fi sjunkning i det jordiska visar sig Guds Ande verksam hos
H menniskan. Han gör henne uppmärksam derpå, att hon
| måste vara något mera än blott kropp. Han gör henne
uppmärksam på krafter som sträfva utom det lekamliga,
I och slumrat obemärkta i hennes bröst, han rycker henne
lös från det yttre, och öppnar en inre, en skönare verld
för hennes ögon, han upplyfter henne till känslan af det
som i hennes väsende är det renaste, det högsta, det
gu-| domliga; han väcker henne, med ett ord, till medvetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
