Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir ett behof som icke kan tillfredsställas, utan genom en
förstärkt dosis; och derigenom förlorar det småningom sin
udd och väckelsekraft. Hågen för arbete och allvarsam
sysselsättning försvinner allt mer och mer; och sålunda
uppväxer ett slägte för hvilket ära, pligt, embete endast äro
tråkiga bisaker, men hufvudsaken är att roa sig och
fördrifva tiden. Och derföre fördrifver också tiden dem, när
han blir hårdhändt, och mannen borde framträda med
kraft och beslutsamhet. Ungdomens dröm om bedrifter i
framtiden, om namn och ära och menniskoväl, den är
förlorad för dem. Deras dröm är icke om sådana småsaker;
utan drömma de, så är det om nästa bal, eller nästa virabord.
Ty allt umgänge hvälfver sig numera omkring de begge
polerna, spel och dans, af hvilka det förra förkyler, den
senare förbränner hjertat. Umgänget, med alla sina
förströelser, blir lifvets högsta angelägenhet; och allt ifrån
barndomen vänjas de unga att icke frukta så myeket för
något som för ensamheten, då de ej ha något annat sällskap
än det sämsta, det vill säga sitt eget. Hvad jag för min del
tänker om detta behof af sällskap, som är tanklöshetens
myster, och tomma sinnens paradis, det har jag redan förut
och vid ett annat tillfälle sagt ifrån detta ställe. Jag bör
endast tillägga att i en sådan tid en smula liknöjdhet för
menniskor gerna ingår i allt menniskovärde. Men en sådan
känsla innebär ingenting fiendtligt emot menniskor, endast
en kallsinnighet för deras vrånga omdömen, och för det
ändelösa och andelösa sladder som vanligtvis kallas
umgänge. — Pindarus kallar menniskolifvet för skuggan af
en skugga. Men ett tommare skuggspel, ett ihåligare,
be-tydningslösare väsen än det, som här blifvit tecknadt efter
naturen, torde väl icke finnas. Det leder till idel ytlighet
och flärd, hopkrymper hjertat till en småaktig sjelfviskhet,
eller en trångbröstad omtanke blott och bart för egen lumpen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
