- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 8. 1836-1839 /
297

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fördel: och när skådespelet är slut, har man lefvat utan
I gagn och dör utan ära.

Om förhållandet är sådant utom skolan, huru är det
I möjligt att detta icke skulle inverka på bildsamma och
brännbara sinnen, helst i en ålder då retelsen är starkast, och
efterdömet är så mycket mera än läran? Hvad tukt och
allvar ännu, som en tradition från bättre tider, kunna finnas
i skolan, huru skulle de kunna bestå mot det dagliga
um-gängeslifvets smitta? Hvad hjelper det att läraren söker
nära det unga sinnet med forntidens merg, när tonen för
dagen dessemellan alltjemt går omkring och bjuder på idel
slisk och sötsaker, som förderfva själens matsmältning,
slappa viljans senor, och bränna bort sinnets spänstighet?
Jag har redan nämt, att man gör stora anspråk på skolan
för ungdomens uppfostran och vill hvälfva på skolan allena
I hela ansvaret derför. Men jag har äfven sagt, att hvarje
tid uppfostrar, mer än den egentliga läraren med sina
bestämda lärostunder. Och är han dessutom icke sjelf en son
af sin tid, ehuru i många afseenden en styfson? De unga
som anförtros honom, äro icke de likaledes dagens barn,
med dess vådeldsmärke på pannan? Med ett ord, med det
tänke- och lefnadssätt, som nu går genom verlden, kan
knappast någon skola uppfylla sitt ändamål, när man
betraktar henne som en uppfostringsanstalt.

Det är ingalunda min mening att hvad jag här
anfört skulle vara något särskilt för vår landsort, eller ens
för vårt land. Flärd och sjelfviskhet ha i alla tider och
hos alla folkslag varit frukter af civilisationen, i den mån
han blifvit förvuxen och börjat forna i toppen. I många
land har det onda stigit ännu högre, och fräter djupare än
här på samhällets hjertrötter. Den olycksalige och
flärd-fulle anden flyger Öfverallt genom verlden, och blåser sitt
gift öfver land och stad. Men i städerna samla sig, af natur-

— 297 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:18:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/8/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free