Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på lättsiiinighel; den nordiska hvilar på allvar. Derföre liar
jag också i Fritliiof sökt antyda denna grubblande
tungsinthet. Hans ånger öfver den ofrivilliga tempelbranden,
hans grubblande farhåga för Balder,
»som sitter i skyn, skickar tankarna ner, som förmörka mitt sinne
alltjemt» (p. 118),
hans längtan efter den slutliga försoningen och inre lugn,
häntyda icke blott på ett religiöst behof, utan äfven och
ännu mera på den för hvarje alfvarsammare sinne,
åtminstone i Norden, naturliga lutningen till sorgmodighet.
Man har förebrått mig (som det vill synas mig utan
skäl) att hafva gifvit kärleken mellan Frithiof och
Ingeborg (t. ex. i Afskedet), en alltför sentimental och modern
karakter. I detta afseende bör jag anmerka, att vördnaden
för qvinnan var, från urminnes tider, och långt före
christen-domens införande, nationel hos de Germaniska folkslagen.
Derföre var också den lättsinniga, blott och bart sinnliga
åsigten af kärleken, som var gängse äfven hos de mest
bildade antika folken, främmande för Norden. Saga och
tradition äro fulla af berättelser 0111 den mest romantiska
kärlek och trohet i Norden, långt innan chevaleriet gjorde
qvinnan till mannens afgud i Söder. Förhållandet mellan
Frithiof och Ingeborg synes mig alltså hvila på tillräcklig
historisk grund, om icke personligen, dock i tidens seder
och tänkesätt. Den grannlagenhet hvarmed Ingeborg
vägrade att åtfölja sin älskare, och lieldre uppoffrade sin
böjelse, än undandrog sig sin brors och giftomans välde,
synes inig tillräckeligen motiverad i den bättre qvinnans
natur, som i alla tider måste bli sig lika.
Det subjectiva, som på detta sätt ligger i sjelfva
handlingen och karaktererne, fordrade eller åtminstone inedgaf
en afvikelse från den vanliga episka uniformiteten vid
behandlingen. Att upplösa den episka formen i fria lyriska
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
