Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna, det lofliga dagdrifvareskrået, tidens slagtareembete,
ty det är Tiden som skall slagtas. De vilja dansa bort
ledsnaden eller spela bort henne; men se, hon sitter ändå
gäspande qvar och superar midt i sällskapet; ty hon kommer
icke med utvärtes åthäfvor, utan hon är bosatt i det tomma
hufvudet och det ännu tommare hjertat. Sällskapssjukan
är tidens onda: hon ligger, som alla smittosamma farsoter,
i luften; och du finner henne icke blott hos de unga och
lefnadsglada, utan de taga henne med sig äfven på
Embets-stolarna, och de grånande lockarna förjaga henne icke. I
fordna, i bättre dagar var det icke så. Arbetet hade sin tid,
och umgänget hade äfven sin. Ty menniskan är som
bekant ett animal sociale, det vill säga ett sällskapssjukt
djur. Nu deremot är sällskapsnöjet och förströelsen lifvets
stora bestämmelse och regel; arbete och tankens allvar
endast ett ledsamt undantag, som gerna undvikes, och
icke användes oftare än som nödigt är för att undgå
offenteligt åtal. Umgänget sjelf, åtminstone männer
emellan, hade också fordomdags något innehåll och bar
stundom pregeln af förnuftiga varelser; nu är det för det
mesta den ihåligaste tomhet, löst prat och stadssqvaller,
en fortgående fadaise, ett Boupptecknings-instrument öfver
samhällslifvets obetydlighet. Frågar man, hvem som
deltar i denna ömkelighet, så är det för det mesta hög
och låg, ung och gammal. Söndrar sig någon ur
sällskapskretsen och leds så gerna på egen hand som i sällskap,
så är det en mörk, en mjeltsjuk natur, högmodig, emedan
han ej böjer knä för dagens Baal, och trumpen, efter han
ej finner något nöje i det vanliga umgängessladdret. Lika
godt: dylika tillvitelser kan man bära. Det vissa är att af
en sådan ljudande malm som den omtalla, kanske
klingande bjellror kunna smidas; men icke smidas deraf dugliga
Embetsmän, hvarken för stat eller kyrka, icke heller ord-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
