Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i trängseln af en allt för talrik personal. — Att en
Riksföreståndare och RiksRåd dömes så kavaljerement till
döden, utan alla formaliteter, må vara historiskt sant, men
knappast poetiskt; och att Ambjörn, en härhöfvidsman,
uppträder som en simpel skarprättare med bödelssvärdet,
är icke heller rätt troligt. Men detta må vara småsaker.
Deremot har stycket verkeligen en mängd högpoétiska
uppträden bland hvilka jag ville sätta främst Christinas
monolog och hennes möte med den fängslade fadern i skogen.
Jag känner intet skönare och mera rörande diktadt på
något språk, om icke till äfventyrs i King Lear eller Antigone.
Och sedan hvilket språk, som dock alltid är och blir
Poesiens mandomsanammelse och hvarförutan hela dess
gudomliga natur blir en blott färglös abstraction. Uppriktigt
sagdt, så trodde jag dig hittills icke om detta. »Macte nova
virlute, puer, sic itur ad astra»!
Bland de öfversända Täflingsskrifterna ger jag företräde
åt N:o 13, Menniskan. Den innehåller väl inga stora eller
nya eller blixtrande ideer, men der ligger något oändligt
mildt, älskvärt, en naif sorglöshet i framställningen, en
barfotad Gratie som frapperar sä mycket mer som var
poesi nu för det mesta förlustar sig på styltor. Dernäst
förtjena väl Årstiderna uppmärksamhet, rätt friska och
lifliga Naturmålningar. Voro alla så lyckade som Hösten så
skulle jag anse stycket fulländadt i sitt slag. En smula I
mera individualisering af hvad Årstiderna verkeligen äro ,
i Norden, och som något afviker frän den vanliga poetiska |
Traditionen, hade ej skadat. Icke heller om en och annan
tanka eller känsla litet oftare tittat fram ur
landskapsmålningen, och sammanhållit de lösa beskrifningar. Det är
med vackra beskrifningar som med vackra ansigten: själen
saknas ogerna. — Byrons Monolog! Å ja: men för mycket
metafysisk synes den mig icke, snarare för litet. Vill man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
