Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Hilda Wijk, född Prytz. 55.
[Göteborg, den 2 Aug. 1837] Onsdag morgon.
Vid närmare eftersinnande tror jag ända det är bäst att
alla tre förklädena beställas lika, nemligen mörka. Det
mörka är i allmänhet lifvets nationalfärg, och passar i de flesta
fall.
Tack, tusende gånger tack, för sist, älskade Hilda. Det
var egenteligen första gången som jag ostörd fick tala med
dig, och huru mycket glömde jag ieke ändå! Mitt hjertas
Protokoller äro blott orediga Memorialprotokoller, och hvem
kan ha tålamod att genomstafva dem. Men deremot hur
rent, hur nitid skrifna äro ej dina, som om de vore —
lito-graferade. Det var sköna stunder, de skönaste jag haft på
länge. Voro de kanske äfven de sista? I sådant fall skall jag
gömma dem så mycket trognare, och söka att rymma bort
mycket annat skräp ur mitt minne. Det förefaller mig som
om jag lärt känna dig för sent, Hilda: kanske var det ändå
— för tidigt. Men förgäfves har jag denna gång ej rest till
Götheborg.
Jag reser i morgon, och i öfvermorgon har du glömt mig.
Låt så vara. Jag kan ej begära annat; men undra ieke om
jag sjelf är mindre glömsk. Du har blifvit mig mycket
dyrbar, Hilda. Måtte det Skönas Gud, som är den högste
Guden, bevara dig. Jag anförtror dig i hans vård.
Jag vet ej rätt hur jag skall kalla den känsla jag har för
dig. Jag tror det är bäst att lemna henne odöpt, en hedning
som jag sjelf. Jag skall åtminstone söka öfvertala mig att
det är vänskap.
Helsa dina barn, och tänk ändå någon gång på
Es. Tegnér.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
