- Project Runeberg -  Samlade skrifter. Ny kritisk upplaga, kronologiskt ordnad / 8. 1836-1839 /
567

(1918-1925) [MARC] Author: Esaias Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Till G. Mohxike. 97.

Östrabo d. 20 Okt. 1838.

Herr Doktor, Consistorialråd och Riddare! Min gode
Vän och Bror!

Tillåt mig att på detta sätt hädanefter tilltala en man
till hvilken jag sedan länge står i så stora förbindelser,
hvars vänskap jag värderar och hvars talent gjort så mycket
både för mitt nöje och min ära. Det är en ofullkomlighet

i svenskan att vi ej ha något tilltalningspronomen för andra

personen, utan alltjemt måste upprepa den ofta långa
titulaturen och derigenom förvandla andra personen till tredje.
I Tyskan säger man utan anstöt Sie till hela verlden, i
Danskan De, Fransosen har sitt Vous, Engelsmannen sitt
You. Mot intet af detta svarar det svenska ni, som bruket
nu mera inskränkt till den lägre klassen, betjenter och
dylika. Titulaturens ständiga upprepande generar både i tal
och skrift. Du får man ej säga utan till närmare bekanta.
Men kunna vi begge ej med skäl anse oss för sådana?
Kunna vi icke till och med räkna litet slägtskap i Andens rike?
Misstyck således icke att jag hädanefter kallar dig för du,
och visa mig samma förtrolighet tillbaka.

Ditt bref emottog jag redan vid midsommartiden i

Lund. Sedan dess har jag för det mesta varit på resor.

I Juli månad badade jag i Götheborg, hvaraf jag alltid plär
finna mig väl. Sedermera har jag dragit omkring i stiftet,
vigt kyrkor, öfvertalt till nya kyrkobyggnader, visiterat
pastorater och skolor, med ett ord verkat så godt jag kunnat
för mitt kall. Detta upptar mycken tid-, den många anse
kunnat bättre användas. Det är möjligt att så är; men det
har alltid synts mig föraktligt att lefva af ett embete som jag
ej sköter så godt jag kan. I vårt land lefva prestenkorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:18:38 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tegnersam/8/0573.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free