Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Jan. 1840—Maj 1840 - Till svenska riddarhuset. 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En okänd makt har vuxit upp i Staten,
och allt slags makt är moder till sitt missbruk.
Det Nyas kraft är ofta öfverdåd,
dess ungmod leker än i slyngelåren.
På lif och död nu mer alltjemnt det kämpar
emot det Gamla. Hvad århundraden
ha byggt och ordnat, hvad erfarenheten
bepröfvat har, hvad som har växt tillsamman
med landets minnen, landets lag och seder,
det måste bort, ty plats skall rödjas för _
den nya byggnaden — utaf ruiner.
O dagens hugskott, nyhetskrämarns dårskap!
Haf vördnad för det Gamla. Hvad som är
och hvad som varit hafver, känner du,
men hvad som blifver står med sluten hjelmhatt.
Fäll icke lättsint sekelsgamla eken,
ett mäktigt hjerta slår i hennes barm
och emot stormen är hon van att brottas.
Men förr’n hon fornar sår hon gerna sjelf
sin efterträderska, den gröna telning,
som suger friska krafter utur jorden,
och herrskar öfver lunden se’n hon fallit.
Fäll ickc lättsint, det är helgerån
och handen vissnar. Kanske hennes krona
har susat öfver Wasas kopparhjelm
och stora minnen bygga bland dess grenar.
Aek, Minnet är för mannen. Efemeren
har ögonblickets arma rikedom
att slösa med, han lefver blott för dagen,
och ingen framtid växer ur hans äflan.
Gif akt hur grändernas odödlighet
förgänglig är. Af allt lyeksökeri
lycksökeri’t hos hopen är det sämsta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
