Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Jan. 1840—Maj 1840 - Till svenska riddarhuset. 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
månghöfdadt villdjur, smekande i dag,
i morgon ryter det och söndersliter,
och bifallsjagten sluts med jägarns fall.
Hans ära sitter uppå andras läppar,
hon sväller högt för ögonblickets vind,
men morgondagen skiner på dess aska.
Dock går den jagten nu igenom verlden,
hon ströfvar äfven öfver Svea land,
dess koppel skalla öfver berg och dalar.
Fåfängan är små sinnens ärelystnad,
är Orons moder. Hennes ögon speja
alltjemt med bäfvan uppå dagens miner
och hennes öra lyss till hvarje fläkt.
Hvad rätt och ädelt är hon frågar icke,
hon frågar blott: hvad skall man säga derom?
Hvad vill mig fruktan med den bleka kinden,
med asplöfshjertat darrande för vinden?
Ett manligt sinne fruktar Gud allen
och rösten i sitt hjerta som fördömmer,
de andra rösterna hon gerna glömmer,
ty den som gäller är dock endast en.
Lyss till den dom som fosterlandet fäller
(ty mannens ära är dock fosterländsk)
men massan ej för fosterlandet gäller,
och den som fruktar han är icke Svensk,
och den som viker är det knappast heller.
I samlens inom Gustaf Adolfs murar,
den store Wasasonens, nej den störstes,
och höga minnen dväljas under hvalfven.
Sen Er omkring. Hvad stodo der för män
bak sköldarna nu målade på muren?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
