Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Jan. 1840—Maj 1840 - Till svenska riddarhuset. 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tron I de lyssnade till stundens sorl
dagtingande med hennes lösa nycker,
och köpte, darrande, ur dagens hand
ett rykte endast lefvande för dagen?
En annan ära sökte de, en högre.
När hjeltekungen föll i segrens famn
och låg och blödde i sin vunna slagtning,
ha’n I väl hört att deras hjertan sjönko
fast än en verld i vapen stod emot dem
och blott ett barn på Wasathronen satt?
Den ringa hopen med frostbitna dragen
vek ej för det, han trängde sig tillsamman,
och Baner framstod, Zeus Kronion lik,
med blixten tänd i obetvungna händer,
och Oxenstjerna tänkte för Europa:
hvad stort var börjadt slutades ock stort,
ty en gång säga och dervid förblifva
var Wasaättens valspråk och Nationens.
Då blef vår Nord Europas Riddarhus,
och Mälarsolen lyste lika vänligt
uppå det guld som går i bondens skörd
som uppå guldet omkring Kungens panna. —
Så, Svenske män, så tänkte Edra Fäder,
och minnets arfvedel hör Eder till.
En annan tid mot Er i banan träder,
en annan fiende bekämpas vill.
Förstörelsen som alla vill förfära,
de lumpnas terrorism, det plattas envåldsmakt
som svagheten för sina fötter lagt,
och endast splittra vill, upplösa, sönderskära
de klappa länge re’n på Nordens port.
Men gören I som Edra Fäder gjort,
ty ej förgäfves skall man namnet bära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
