Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Jan. 1840—Maj 1840 - Svar på Herr Atterboms Inträdes-Tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välkomna gäster, öfver sjö och land,
och bodde gladt i marmortemplen inne:
de sköna templen, der hvar jordens son
förklaradt läste högre verldars minne:
som trösten faller i hvart ädelt sinne,
föll ljuset i rotundan ofvanfrån.
Ju menskligare Gudar voro,
ju mer gudomlig menskan blef,
och hjeltarne kring jorden foro
som gudasöner, hvart dem Anden dref.
Då blödde Hydran, afundsjukan, splitet;
Nemeas lejon, Terrorismen, föll,
och Jofurssonen Gorgohufvut höll
mot det förvända, det besatta Nitet;
men ack! det skedde då, som nu, för litet.
Men i Olympia, i Kronions lund,
en skog af gudastoder och oliver,
der mätte täflingsbanan ut sin grund
för kraftens lekar, för de ungas ifver.
Med senor spänstiga, som hamradt stål,
skönnakne ynglingar till brottning drogo,
och Diskus hven, och Cestusklubbor slogo,
och segervagnar rasslade till mål,
der kraft och djerfhet sina kronor togo.
Ynglingasagan om Hellenisk ätt
qvad der Herodotus, historiens fader,
och brusande i mäktiga kaskader
flöt Pindarssången genom skog och slätt.
O! diktens brudqväll, sångens jubeldagar!
för Er hvart menskligt hjerta måste slå,
och skaldens längtan lågar upp och klagar:
o! hvarför, hvarför lefde jag ej då?
Den gamla herrligheten är försvunnen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
