Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Jan. 1840—Maj 1840 - Svar på Herr Atterboms Inträdes-Tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ömtålig om sin frihet och sin rätt,
med hårda händer och med hårda sinnen;
till Valhalls throner stego deras minnen,
och öfver vågor, öfver dal och slätt
förblödde deras vilda strider.
Strid var mot menskor, mot en karg natur
med frusen barm; men kämpen bröt derur
en tarflig näring, segrande omsider.
Det voro mörka, voro arma tider,
men skalden var dock med. Han stod
i sköldeborgen kämpande med mod;
med svärd och toner lika skarpa
besjöng och slog han banesår;
der stänkte blod uppå hans harpa,
och stormen flög uti hans hår.
Hårdt var hans språk, men i Norränatunga
en mäktig malmklang låg ändå, en skär,
ej blott att stridens minne sjunga,
men äfven hjertats ömmare begär.
Med längtan sökte Vanadis sin Öder
igenom rymderna från Norr till Söder,
och trånande i sina skuggors verld
satt hvite Guden med sin bleka panna;
i saknans tårar smälte bort hans Nanna,
och Frej förpantade sitt svärd.
Hvad stort och enkelt ligger i passionen
och troheten i lif och död
(som dock är mer än Söderns kärleksglöd),
det visste Nordens skalder väl, och tonen,
hur vild han var, likväl ur hjertat ljöd,
det outgrundliga, det rika,
som hafvet stormande och djupt tillika.
Af många under dock dess djup bebos,
— 17 —
2—23295.3. Teg nér, Sami. skrifter. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
