Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Jan. 1840—Maj 1840 - Svar på Herr Atterboms Inträdes-Tal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och lätt är att på färgen skilja
en Nordisk trohet med sin hvita lilja,
från Söderns älskog med sin röda ros.
Helst klingade dock runosången
om Valhalls gudaverld, ej än förgången;
hur Oden qvad sitt Havamal,
enögde Guden, hvilken styrde verlden,
oeh drog på åttafota färden
med Sleipner öfver berg och dal;
hur Nornorna vid tidens källa,
tre sköldemör på evigt ting,
uttydde runorna, som gälla
Heimskringla oeh Valhalla kring,
och ömsom fria, ömsom fälla;
oeh hur det Onda hos det Goda bor;
hur väldigt med sin åska Asathor
slog efter jättarna i fjällen;
hur Idun blomstrade, hur Freja spann,
och Gefion frös och Lofna brann,
och ljusa Alfer dansade i qvällen. —
Den sången var en half barbar,
men kraftfull doek oeh underbar;
en hög gestalt med slagsvärd vid sin sida,
han sågs utöfver bergen skrida,
med Nordens stjerna fäst på hjelmens rund,
oeh djup och vildhet om hvarannan
låg på hans sångar-anlet i förbund;
der brunno norrskens-ögon under pannan,
oeh storm och åska lekte kring hans mund.
Sitt vördnadsfull uppå den sångarstolen,
der Asaskalden sutit före Dig.
Högt är det minne, som der reser sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
