Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Resminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. DIKTER
Gudens med sitt silfverskägg
och med runor på sin mund. På ängen,
blomstervaggande och grön,
du förtäljer icke endast strider,
kämpade i fordna tider,
men ock saknans suck som höjs med sjön
kring den sagofyllda ön,
kärleks längtan, svartsjuka och ånger,
menskohjertats ömmaste begär —
Starka, sköna, ömma Saga lär,
lär mig dina hundra sånger!––––––
Båten dansar mellan Stockholms skär,
friska vindar leka ännu der.
Djurgåln flyr med sina gröna lunder;
trygge flyta vi med djupets under
oss inunder, samma himmel är
öfver oss, och under der.
Der är Vaxholm med bekanta fången,
men hans namn vill ej gå in i sången,
aldrig lär det trifvas der.
Men till Östersaltets vågor
öppnar sig en klippsprängd port.
Natten om der flamma lågor
att med tecken, fjerran spordt,
lysa seglarn in till land och ort.
Vågen rullar
hän mot strand med många ättekullar.
Ångan, efter nordisk kämpased,
hvirflar, strider och arbetar,
segrar slutligen; hur böljan stretar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
