Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Resminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kölen skjuter dock sin fart,
dansar, hoppar
muntert öfver salta droppar.
Långt mot söder hinna vi dock snart,
skåda Jungfrun innan natten
faller öfver land och vatten.
Det är ledsamt, men dock uppenbart
att Homerus någorstädes
kallar hafvet ofruktbart.
Det är sant, det blåa glädes
ej af rankans röda bär,
ej af rosor, om ej när
morgonsolens rosor flyta,
dallrande på vågens yta.
Än har icke sol gått opp
öfver våra vågors topp.
Snart, men ännu, ännu icke
kommer hon, der nu vi blicke
med nyvaket, mornadt hopp.
Hur det glittrar, hur det skiner!
Vinden öfver fria böljor hviner,
lyss till sången om de frias lopp:
»Blåa bölja, fria bölja,
skumma du!
Storma, nog skall jag dig följa,
denna dag ännu.
Ingen hvila, ingen hvila,
knappt när qvällen kommen är.
Du har långt ännu att ila
och ransaka Nordens skär.» —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
