Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Resminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIICTER
modren rodnar, tanter hviska:
»Brud har sig försett på prins.»
Mannen, krämarn, än sitt bröllop mins,
måste tiga dock, och harmen svälja.
Hvem kan sådant någonsin förtälja?
Löjlig blir man. Hvad bevis kan fås
uppå dylikt? Quinnolist, Gudnåsl
Tiden far, sju gånger mognar solen,
pilten växer, sättes snart i skolen,
visar föga håg för aln och disk,
modig, ridderlig, och stark och frisk.
Älskar hästar framför allt, och rider
(kungshäst var ej sällsynt på de tider)
sex ar gammal på sin Brunte ren
sällan fogligt, oftare i sken.
Ingen visste hvem som ridit in’en,
gissas endast af förvetna sinnen,
blott förtalet undrade derpå.
Skönt var djuret, kungligt sadladt.
Hvcm kan undra om malicen tadlat
häst och ryttare, men begge två
voro raska, trifdcs väl ändå.
Hästen föga större var än hinden,
halfårsgammal, frustande i vinden,
diande ännu med barnslig lust
modrens spenar, stinna af sin must.
Hjeltekungen
snart’ till Stockholm ifran Öland far.
Hälften villig, hälften tvungen
af Christina han sin krona lar.
O den store, segersälle hjelten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
