Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Resminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
retligt, trotsigt, stolt, men godt
dock i grunden! O hur många gånger
har jag legat utan ånger
vid ett varmt men trolöst bröst,
lyssnande till hjertats röst,
fingrande de yppiga behagen,
skådande de kära anletsdragen,
(o hur kära!)
menskoformens seger och dess ära!
O hur ofta i min ungdoms år
har jag frossat som en Gud i glädje!
Blomma (tänkte jag) vid blomma kedje
sina blad, det är den rosenkrans
protestanten bedjer på. O dofta,
dofta ros och hvita lilja ofta
öfver skaldens hår, det matta guld.
O hur sångmön då var huld!
Ack nu har jag ej den glädjen ofta.
Lifvets kinder bleknat bort
och dess anlete är torrt.
All slags njutning öfverspänner
och förslappar merg och nerf
så i snille — som i kärleksvärf. -
Månen fylles och tar af, och redan
var det jemt opp nio månar sedan.
Och i vaggan, ställd i vrån,
låg der blommande en son.
Liknar Prinsen som ett bär det andra,
frisk, välskapad. Hvem får Herren klandra
och hans vägar, skapar som han vill,
men förtalet tiger icke still.
Stark var gossen, kraft och lemmar friska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
