Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Resminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med mångt vildt förstenadt under.
Rörd i Saxos stad jag reser in.
Derfrån skyndar jag till Helgonbacken,
gulnad krans bär han nu mer kring nacken.
Stora skuggor likväl vandra der.
Valdemar och Absalon och Gerda
bättre sångare, än jag är, värda.
Derifrån min nästa vandring är
till de älskade ruiner
utaf sångens vissna minnesvård,
fordom gröna Lundagård,
der nu löfvet hvirflar, vinden hviner.
Ack hur glad jag satt i fordna dar
frisk och blommande och guldgulhårig;
lutar nu mot graf, snart sextiårig,
är en runsten på mitt eget stoft.
Sången ljuder än, men doft
ur det fordom friska hjertat.
Hvad har jag ej lidit och försmärtat!
Än en gång förr än min dag är all
jag dess kronor sätta skall
öfver mina gråa lockar.
Om jag också ingen lager plockar,
ännu är min barm ej kall.
Hjertat klappar som i fordna dagar,
brinner, svärmar som i bättre dar.
Skalden hedning är. Han har
ingen dopbok (Biskopen beklagar).
En gång Frithiof varit diktad här,
Gerdas morgonrodnad lyste mellan
dessa stammar, der det är
nu så mörkt, och sångarkällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
