Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Onar och Kalliope eller Drömmen och Sångmön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träffar mig Himeri pil (Tante Artemis säge ock derom
hvad hon vill) och blir det en son som nogsamt är möjligt,
pilen jag bryter i tu, i tu förrn pilten är fullväxt,
skall ej bedraga en qvinna, jag räds att Apollo har gjort så.
Lyran har jag i arf och med den dock tröstar jag pilten.
Var ej Attys en Gud, fast ofullständig? Så sägs det.
Mncmosynä var min Mor, dock hviskar man allehanda
om Kariterna tre, Aglaja man prisar som Mor ock.
Sant är likväl att du, o Dröm, ej kan vara min broder.
ONAR.
Var ej så stolt. År också Apollo just icke min Fader,
är han mig huld ändå och låter mig ofta få röra
Lyran den gyllne likväl, fast jag stammar från åldriga
Natten.
Natten är Sångens Mor, den djupares. Strängade lyran
till uppmuntran han gaf sömnvandrande ynglingen, när han
en gång ingifvelse fått, en nattlig, ty Skalden för dagen
(stundom det händer väl än) tar mot ur Titaniska djupen
vilda gestalter alltjemt, och bildar dem om och förskönar,
underliga som Östern dem har eller Norden. Det Sköna
trifves i Hellas dock helst, men Apollo försmår dem ej derför,
tar dem som marmorblock, och skär Olympiska Gudar
utur den plumpa klyft. Hur stiga gudomliga former
upp under Mejselns slag! Och liksom stjernorna dansa j
rymden igenom till Sferernas säng, så dansa de lätta,
tämda af Sangarens röst till skönhet, J;ill form och
fulländning.
Skönhet är sken, men allt sken behöfver dock ytterst ett
något
som det kan fästa sig på. Förakta ej Drömmens ingifning.
Febus föraktar den ej. Här ser du lyran han gaf mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
