Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Onar och Kalliope eller Drömmen och Sångmön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALLIOPE.
Detta en lyra? Besynnerligt nogl Fyrsträngad hon är dock.
Men det är strängar ej, ej rör som Pans. Det är dimmor,
luftiga, lätta ändå, halfdunkla. Om Himmelens stjernor
eller ock Manen gjuter sitt silfver derpå, sa (tänker jag) bildas
sköna gestalter deraf, men barbariska säkert och vilda,
främmande, snarare än de sinligt sköna som Hellas
älskar betrakta, ej smak, ej måtta, ej sammanhang i deml
Skönhet är sansning och måtta och lugn, och skönhetens
linje
ritas ej oviss bland stj ernorna ut. Hon drar sig tillsammans.
Formlösa tinget dock saknar till slut all skönhet, ty skönhet
blifver dock slutligen form, all skönhet ligger i formen.
Hur de Tonerna dock må ljuda, hur oharmoniskt
likasom komme de utur en graf, nej såsom kaskader
opp ur afgrundens svalj, att förvirra det tänkande sinnet,
dansen af vålnader blott utöfver Heroernas dödsfält
när en grönska i Vår har kastat sin mantal deröfver,
blommorna nicka från högarnas topp. Det kallar du Konst
det?
Säg hvad vill med vidundret du nu?
ONAR.
Fyrsträngade lyran
sådan är som jag fått den till pris af Febus, din fader.
Högmod (säger man) går för fall, o Kalliopeja!
En gång kommer den dag (om sent eller tida jag vet ej)
men han kommer en gång, det är visst, när Hellas är stoft
blott,
Templen ligga i grus, och hindarna beta i staden,
vargar bo pä din höga Olymp, Björn ynglar på Ida,
.Zeus är en fabel allen, en underlig Saga i Minnet,
AJrodite är död, det Skönas Gudinna. Det Sköna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
