Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Kronbruden - II. Måltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hade ej äpplet blifvit belagdt med förbud eller vite
Eva ej smakat därpå. Förbud är retelsens moder.
Hvarföre super bonden sig full? För att glömma sin sorg och
kanske fördrifva en tryckande stund, helst ödsliga qvällen
när det ute är mörkt som inne i suckande hjertat.
Gif allmogen en föda mer lämplig för själen, ja gif den
saga, sång eller lek, till krogen kommer då ingen.
Men mellan slöjdande då vid skenet af gnistrande spiseld
läsa gammal och ung hur fäderna tänkte och slogo,
sjunga moder och mö den Eviges heliga under,
lekarna vandra i ring och sprida glädje i laget.
Medlet mot fylleri, med ett ord, det ligger i skolen.
Värden reste sig nu och sade: för Doktor och Biskop
tömma vi skålen, godt folk! Låt oss akta på ordet han sade.
Hans skål är Skolans ock, en skola skola vi bygga.
Hvar en ger som han vill och kan, Herr Biskopen börjar.
Fram steg klockaren nu med fatet, täflande alle
gåfvo sin skärf för ett mål, det ädlaste, högsta på jorden.
Rikligt var sammanskott, och mer än tillräckligt för skolan.
Mången Riksdaler förgömd hittills på botten af kistan
klingade då i fat, förnöjd satt Biskop och såg på
sakens framgång, men värd strök stolen fryntlig från bordet.
Måltid slutades så, men värden lät bära sin slägting
kaffe bland gästerna kring, en Arab från lyckliga Yemen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
