Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Kronbruden - III. Dansen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
III.
DANSEN.
Solen sänkte sig nu, midsommarsolen, och strödde
guld öfver Bråvallahed, öfver sköldmöhögen och kungshög.
Bruddans skulle begynnas nu snart, fiolerna’ stämdes.
»Undan med stolar och bord, ty sal skall rödjas för dansen.»
Biskopen talade da till värden: Hvarföre ej dansa
ute på Bråvalla der i det gröna? Himlen är molnfri,
skön och betydelsefull är en dans på grafvarna alltid.
Lifvets glädje, Herr Prost, är ofta granne till döden.
Slumraren nere i mull störs ej af de dansandes hvimmel.
Nu drog tåget åstad. I spetsen filande spelmän,
Regementets musik kom efter med klingande stötar,
bröllopsgästerna sist. De dansande slöto en krans kring
Harald Hildetands hög, Kungshögen, störst af dem alla
Öfverst på toppen deraf en ek sig rotat och sträckte
mossiga grenar omkring, men kronan grönskade ännu.
Stammen, som kanske sett århundraden tre eller fyra,
var ihålig och skör, trappsteg, inhuggna derinne,
förde till grönskande topp, till susarn med kronan i vinden.
Ofta (så sade oss brudens mor) med sin sköna Kristina
Kellgren hvilade här, hon sjöng och han diktade: bord
stod
nagladt vid grenarna fast, der satte vi glas och buteljer.
Spejande suto vi der som de gamle på llions murar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
