Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Pan. Lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Massan, tanken, kroppen, anden,
af de tvenne menniskan består,
mins och hoppas, känner och förstår.
Anden flyger öfver sjön och landen.
Tror du menskan sista länken är
uti varelsernas stora kedja?
Nej, der stå ock Englar och tillbedja
opp i skyn, den Evige mer när.
Ja, oändligt är det glada hvimmef
utaf fria Andar, som far kring
uti rymderna, en mäktig ring
som förenar jorden med sin himmel.
Likså mången länk som sträcker sig
ner till masken från vanskaplig apa,
likså många andeväsen skapa
himlens makter mellan sig och dig.
I oändligheten lifvet lefver,
skulle dö, i fall det stode still.
Rörelse är lif, är, som du vill,
tingens hjerta eller tingens lefver.
När ej böljan flyter, ruttnar hon,
gräs som icke växer visnar,
våg som icke rör sig isnar,
och står lik inför den Högstes thron.
Hvad är döden? Kanske slut på allt,
tystnans broder, stilla, tyst och öde.
Der bor ingen glädje hos de döde,
formlöst allt, ej väsen ej gestalt.
Tyst är grafven. Sjelfva Friherrinnan
tystnar der — fast ieke dessförinnan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
