Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter. Maj 1840—1846 - Efter talets slut vid Vexiö Gymnasii Jubelfest. 1843
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och diktens djup nämns Sanning uppå jorden.
Uti en krubba Gudasonen låg,
Och mången Genius går beslöjad fram
Ej känd, ej aktad utaf dagens hjeltar,
Tills på en gång han kastar slöjan af
Och i besittning tar naturens riken. —
Hvad var Linné då han i Wexjö gick
Och hans Linnaea odöpt stod i skogen?
En Genius, men med sammanlagda vingar,
Och ingen visste ännu, att de funnos.
-Misskänd af andra, okänd för sig sjelf,
Förblandades den prisade med hopen,
Tilldess han lyfte sig fullfjädrad opp
Och solen sken uppå hans purpurvingar,
Som förde honom öfver blomsterland,
Der allt han såg och ordnade och tänkte. —
Ack, allt det ädlaste hos menniskan
Föds en mystér, och segerhufvan höljer
I början än den konungsliga pannan,
Tills fram står segrarn och hans segerplaner
Fullmognade, och gladt han badar sig
I djupblå himmel, hvarifrån han stammar. —
Gif akt, du Lärare, förr’n du fördömmer. —
Men stora minnen trifvas hos det största,
Som stjernorna på himlen jämte Månen.
Så framstår Ödman, ett Halleluja
Till kungaskaldens gudastämda harpa.
Och Rogberg, en framhviskad suck, ett Amen
Till Gudasonens böner i sin himmel,
Och Asabarden, smattrande bland bergen
Liksom ett thordönsslag, och krönt af norrsken,
Som fräsa ner ur skyn, dock, ej blott thordön,
Men trastens klara slag i skogens toppar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
