Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prosaiska uppsatser. Jan. 1840—Juni 1840 - Riksdagsanföranden - Om statsrådets ansvarighet. Den 20 Juni 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
täcka något spår. Vid ett och annat tillfälle har det äfven
förefallit mig som den klandrade Regerings-åtgärden
kunnat och bordt vara annorlunda; men då har den för det
mesta varit af så ringa betydenhet, så utan allt inflytande
på landets bästa, att jag ej kunnat anse passande för
någon vältänkande man att anmärka den till åtal, vare sig
efter 106 eller 107 §. Opassande i synnerhet har den
skadeglädje och bitterhet synts mig hvarmed det påstådda fyndet
synbarligen blifvit framlagdt i dagen, och det tyckes mig
vara en olycklig skarpsynthet som i hvarje sak icke
upptäcker något annat än dess mörkaste sida.
Anmärkningarna träffa dock visserligen andra åtgärder
än obetydliga, någon gång ganska viktiga, som med skäl
kunnat göras till föremål för en pröfning efter 106 eller
107 §. Den förstnämnde af dessa §§. stadgar, »att under
Riks-Rätt är den af Konungens Rådgifvare förfallen, som
uppenbarligen handlat mot Regeringsformens tydliga
föreskrift, eller tillstyrkt öfverträdelse deraf, eller underlåtit
att göra föreställningar deremot, eller uppsåtligen fördöljt
någon upplysning». I 107 §. deremot heter det »att den
Rådgifvare, som icke iakttagit Rikets sannskyldiga nytta, eller
den Föredragande, som icke med oveld, nit, skicklighet och
drift sitt förtro en de-embete utöfvat, en sådan skall hos
Konungen anmälas att ur Stats-Rådet och från Embetet
skiljas». Nu frågar jag det Högv. Ståndet, jag frågar en
oveldig samtid der han finnes, jag frågar en ännu oveldigare
efterverld, finnes bland dessa 103 anmärkningar många eller
ens flertalet af den beskaffenhet, att någon förnuftig man
derigenom kan anse Rikets sannskyldiga nytta äfventyrad,
eller bristande oveld, nit, skicklighet och drift hos de
Föredragande? Skulle sådan verkeligen förekomma (hvarom
dock tankarna kunna vara mycket delade) så fordrade
dock rättvisan — hvad äfven en af Reservanterna inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
