Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref - 16. Till Hilda Wijk, fodd Prytz, den 12 mars 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än en vanlig Calarrhalfeber, men dock plågsam och obe- I
haglig. Tillåt mig att ha detta till godo en annan gång:
jag menar icke middagen (ty den sätter jag föga värde på)
men nöjet att få se dig, och sola mig i ditt betraktande, i
Du vet nog hvad glädje detta gör mig. Men huru skulle du
också kunna begära att en sådan skönhetssvärmare som jag,
skulle med likgiltighet kunna se på ett ansigte som ditt,
utan tvifvel det skönaste, ljufvaste, ädlaste i Norden?
Jag inser sjelf alt det innehåller något fadd och smaklöst,
om icke ohöfligt, att säga en vacker Fru midt i ansigtet
hur skönt man finner det. Tillåt mig derföre att, dels som
motgift, dels som ursäkt, få tillfoga följande reflexion.
Snille och skönhet, der de finnas i någon högre grad
(och annars finnas de i allmänhet icke) äro otvifvelaktigt /
jordens största naturgåfvor, liksom de äro de sällsyntaste.
Men just derföre äro de också gåfvor, lycka, icke förtjenst.
T. ex. om jag rimmar litet bättre än en och annan af mina I
Bröder i Apollo; eller om du är mycket vackrare än någon
annan qvinna i vårt land, så ha vi ju dertill ingenting sjelfva
bidragit. Visserligen fordrar Dikten, äfven den lättaste, I
sin själsansträngning, sin frivilliga verksamhet; ty Inspira- j
tion (i den krassa medvetslösa bemärkelsen som ordet I
vanligtvis tages) är och blir en naturlögn. Visserligen ville
jag också gerna anse den qvinnliga skönheten som en Ema- I
nation af själen. Men det kan dock gifvas mången skön j
själ som ej är så lycklig som din att äga en motsvarande I
form, och ej, med allt sitt bemödande, kan gifva sig den. I
Således, min älskade Hilda, må du icke blifva alltför I
stolt öfver din sällsynta naturgåfva.
Hope humbly then, with trembling pinions soar
säger min gamle Pope.
Men det är du ju icke heller. Mig åtminstone förefaller I
det ofta som om du sloge ner ögonen och skämdes för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
