Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bref - 52. Till Antonia Banér, född von der Lancken von Wachenitz, den 27 oktober 1841
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några dar i fall jag ej vore välkommen på Sjö, har jag aldrig y
fått något svar. Antingen är A. stött på mig för min kanske|t
otidiga uppriktighet eller deröfver att jag så oblygt låtit I^
förstå att jag gerna ville träffa henne på Sjö eller i Stock-1
holm, eller också ligger brefvet kvar på Upsala Postkontor.!!
Kanske man från Sjö hämtar sina bref från något annat I
Postkontor t. ex. Ekholmssund eller Stockholm eller hvadji
vet jag!
Är Ant. stött på mig, så finner jag mig derigenom ganska I
olycklig. Kan så mycken tillgifvenhet ej utverka min för-11
låtelse? Straffa mig nu endast icke dermed att jag intet svarlS
får vänta. Om jag hedras med något sådant kan det adres-|
seras till min vän Professor Atterbom i Upsala då jag säkert I
får det. Ännu en bön! I medlet af Juli kommer jag vill Gud
åter till Göteborg och Uddevalla som äro de bästa bad vi
ha i Norden. Min fulla förlåtelse tror jag mig då först ha
vunnit om jag der träffar Antonia jemte sin Man. Han «
är ju likaledes föreskrifven att bada och Nordsjön är bättre ’
än Kissingen. Härtill kommer äfven att genaste vägen till 1
Tyskland går öfver Uddevalla, i hvad bemärkelse också I
uttrycket må tagas. Från Stockholm kommer man dit på
4 dar. Derifrån på 1 dag till Gborg, andra dagen till Kbhvn, I
hvarifrån dagligen gå ångbåtar till Tyskland. Om jag får
lof följer jag med till Stralsund såsom Huspredikant.
Sedan vi träffades har jag rest mycket, men nästan j
beständigt varit sjuk, mest af bekymmer. Ant. gissar lätt
orsaken.
Försmå nu icke min bön, utöfva Gudomlighetens vack- I
raste prerogativ att förlåta. Förlåt en känsla som frånl
första ögonblicket jag såg Antonia oemotståndligt intagit i
mig. Det är icke så lätt, helst för en poet, att sta emot godhet, j
skönhet och oskuld förenade. Ack, mitt arma, trogna I
misskända hjerta. Till Gustafsberg plär äfven en friherrinna ■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
